God fortsättning!

önskar jag Er alla och hoppas att julen förflutit lugnt och stilla. Här har det varit en alldeles lagom jul med ledighet utan måsten. Glömde totalt bort att fota dukningen från julaftonskvällen som faktiskt blev väldigt fin.

Här kommer  i alla fall ett par bilder på våra små tomtar!

Inte helt lätt att hålla styr på lillebror!

På väg att hämta granris till bron!

Vi har även hunnit med att fira vår minsting som fyllt 1 år, inte klokt vad snabbt detta året har gått. För oss har året 2012 varit väldigt händelserikt. Älskade Carl-Erik föddes i december förra året och vid årsskiftet övertog vi mina svärföräldrars gård med allt vad det inneburit med flytt, renovering och skötsel av jordbruk och skog.

Det som präglat året mest är nog när August blev allvarligt sjuk i hjärninflammation i augusti. På min svärmors födelsedag blev vi tvungna att åka akut med honom till Hudiksvall och fick sen spendera två ovissa veckor på infektionsavdelningen då vi kastades mellan hopp och förtvivlan.

Därför känns det extra bra att få fira jul och nyår hemma på vår alldeles egna gård i vårt alldeles egna hem med två friska barn!

Liten blir stor.......

Julfin dagen till ära!

Som sagt så önskar jag alla som läser min blogg en god fortsättning och ett Gott Nytt 2013!

I vår vackra vita vintervärld!

Man kan tycka att jag borde vara van vid snö och kyla eftersom jag är född och uppvuxen i Västerbottens inland och sen varit bosatt i Umeå i tio års tid men icke! Trivdes rätt bra med regn och slask och mörka kvällar under den tid jag bodde på västkusten kan jag ibland konstatera.

Samma olustiga känsla infinner sig varje gång det kommer så pass mycket snö på en och samma gång som det gjorde hos oss förra veckan. 60 cm snö på två dygn och nästan 30 cm till under de följande dygnen. Att det dessutom varit rejält kallt (med mellansvenska mått mätt) underlättar inte.

Visst, jag älskar att åka skidor, skoter och när det är riktig vinter men innan man vant sig tycker jag att det är pest! Frusna vattenledningar, igenfrusna bildörrar, isiga rutor som kräver minutiöst rengjorda torkarblad för att inte isa igen direkt man åkt från gården, konstant kalla händer och fötter eftersom man envisas med att hålla fast vid höstkläderna och ett bylsande med kläder på barnen så fort man ska utanför dörren!

Säg emot om ni inte håller med mig men allt blir så mycket mer komplicerat med snö och kyla. 

Dock är det otroligt vackert när det väl blir skottat och snön breder ut sig som fluffigt täcke......

Tilia Cordata i vinterkläder!

Lite översnöade men lika värdefulla vedsäckar!

Med önskan om en fortsatt härlig vintrig vecka!

Postitiv energi!

Det får jag väldigt ofta av mina nära och kära och denna helg blev precis en sån skön och avkopplande helg som jag behövde. Dock fick min sambo tillbringa ett antal timmar snöskottandes i traktorn på grund av det otroliga snövädret som kom. Nästan 60 cm snö på två dygn och inte direkt en villatomt som ska skottas.....

Yrkesskadad som man är får man rysningar när det snöar så pass mycket utan någon tjäle i backen vilket är skit för hela skogsbranschen men trots det så blev det en mysig advent!

Jag är lycklig för att jag fick fira advent med min älskade sambo och våra två små guldklimpar. Tänker tillbaka på tiden på sjukhuset med August och är så otroligt tacksam att han finns med oss, tillfrisknad och stolt storebror.

Har äntligen fått upp den bonad som min farmor broderade åt mig på den tiden som man inte alls såg något värde i handarbete och textil. Idag är jag glad att jag har kvar den och tycker att orden talar för sig.... Min pappa fyllde år i helgen och varje gång påminns man om avståndet när man inte kan ge den där grattiskramen. August ringde i alla fall till morfar och sjöng och undrade om han hade fått något paket? Det sista han sa innan han la på var  - Morfar, jag älskar dig!

Ringa verk av kärlek, ringa kärleksord - till ett himmelrike skapa om vår jord!

På lördag kväll hade vi middag för goda vänner och det blev en sådär trevlig tillställning som vi hoppats på. Lite för trevligt kanske till och med eftersom det blev väldigt sent :) Tänkte tipsa om en enkel och snygg dukning som man kan variera utifrån årstid och tema!

Jag använde en linnefärgad duk i botten och svarta linneservetter som jag band ihop med organzaband. Sen stack jag i en bit murgröna som bröt av fint mot det linnefärgade och svarta, enkelt och snyggt!

Som sagt så ger tillfällen som dessa mig positiv energi eftersom jag älskar att komponera menyer, laga mat, göra fina dukningar och såklart dricka fina viner i goda vänners lag!

Go´kväll 

Sista pusselbiten på plats!

Ja så känns det faktiskt nu när vi fått inredningen till lådor och skafferi i köket. Anne har tillverkat lådor i björk som hon sen oljat för att få en motståndskraftig yta. Vi hade en gammal verktygslåda från gården som förlaga till lådorna och det blev riktigt bra om vi får säga det själva!

Lådinredning och förvaringsbrickor till skafferiet.
 Längst bak till vänster en förvaringslåda med handtag som man enkelt lyfter ur.

Lådorna är zinkade i hörnen och handtagen urfrästa.

Ordning och reda!

Min lilla hjälpreda.

Äntligen är alla lådor på plats!

Höstlugn på gården.....

För tillfället är det ganska lugnt här hemma. Korna har fått komma in i lagårn, fåren trivs bra utomhus så länge det inte är allt för kallt och regnigt och förhoppningsvis är de fem tackorna betäckta och dräktiga. Om allt går bra så väntar vi att lamningen kommer igång om 145 dygn, alltså under sista veckan i mars!

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att jag vill ha Helsingefår, en lantras som det inte finns så många kvar av. Vi funderar över hur och när vi ska övergå till denna härliga ras. Titta bara!

Tänk er dessa bebisar på gården!!

Fortsättning följer på fårhistorien.....

Den årliga ljusstöpningen....

gick av stapeln för en vecka sen och det är något som blivit lite av en tradition här! Jag, min svärmor, min svägerska och hennes svärmor brukar träffas och stöpa ljus under en dag. Jag deltog första gången 2004 och eftersom vi alltid hållit till i detta hus så fortsätter vi med det :)

Smältningen av stearinkakan brukar ta några timmar så vid 12- tiden började vi att doppa de knutna vekarna. Eftersom ljusen är otroligt känsliga för drag så länge de är varma så måste dörrar och fönster hållas stängda vilket resulterar i en ohygglig värme i köket! Den öppna lågan på gasspisen gjorde inte att det blev kallare heller men efter ca 25 dopp var vi nöjda med form och tjocklek på de 120 ljusen

Ljusen börjar ta form!

Vackra pärlemorskimrande stearinljus!

En svettig Carl-Erik halkade omkring på det plastade golvet.

Som jag sagt tidigare så älskar jag fina dörrkransar. En dag förra veckan hämtade jag in det lingonris jag plockat tidigare i höst och gjorde en enkel krans till ytterdörren! 

Enkelt men rätt snyggt tycker jag!

Nu när det blivit november känner jag en otrolig längtan till advent för att få pynta, tända ljus, pyssla med julkort och umgås med vänner och familj. Eftersom jag har förmånen att vara föräldraledig under denna tid ser jag extra mycket fram emot att kunna laga god mat, lägga in sill och göra ko-ost och ostkaka till jul..... Livskvalitet för mig just nu!

Önskar er fina höstdagar så länge!

Att hantera beröm

Något som jag haft förmånen att jobba med under de senaste åren är faktiskt "mig själv". Dels genom ett mycket givande mentorprogram där jag som adept tillsammans med min mentor skapade en plan för min personliga utveckling och som vi sen jobbade med under ca 1,5 års tid.

Jag har även gått en del utbildningar där den senaste handlade om informellt ledarskap. Med hjälp av en suverän kursledare fick man bland annat reda ut vilken personlighet man har som ledare och hur andra ser på en, inte alltid så bekvämt men mycket utvecklande! Jag är en bra bit på väg men som för alla så finns det mycket att jobba på.

En sak som jag tampats med i hela mitt liv är det otäcka berömmet. Att hantera beröm och komplimanger som man får i olika sammanhang och på diverse sätt. Idag kan jag faktiskt ta ett beröm och låta det sjunka ner i magen utan att först spotta ut det och vifta undan det med t.ex. "det var så lite så" eller "nej men den här klänningen köpte jag på rea för jättelängesen" eller "jo men jag glömde ju att visa den och den bilden och sen hade jag fel siffra där och där...." Ja ni känner säkert igen er.......

Häromdagen var jag på ett möte där jag verkligen fick beröm och som jag dessutom tog till mig. Att jag då även uttryckte min glädje för den bekräftelse jag fick kändes mycket bra. Jag kunde lyssna och låta orden stanna i bröstet för att sen tyst tala om för mig själv -"fan vad bra du är Martina!"

Det låter kanske som självskryt men många gånger kan man behöva säga saker högt eller skriva dem framför sig för att de ska gå in. Det är ett sätt för mig att bearbeta.

Så kom ihåg att nästa gång ni får en komplimang eller beröm, tacka och uttryck er glädje så att den personen som ger berömmet ser att det går in. Det är inte kul att ge beröm eller komplimanger om man inte får någon respons, så kom ihåg.....

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present men inte ge bort den

- WILLIAM ARTHUR WARD -

//Martina

Livet som jägmästare

För er som inte har koll på vad kvinnliga jägmästare gör om dagarna så ska jag försöka klargöra detta med en bild som jag fått av en kollega för något år sen. Hade alldeles glömt bort den men hittade lyckligtvis igen den.

Att de manliga jägmästarna förhandlar virkespriser, beslutar om sodapannor och drar upp riktlinjer för jakten råder det väl inget tvivel om?!

Trevlig helg!!

Bredträsk....

är min hemby där jag är uppvuxen och där har jag spenderat de senaste dagarna. En liten by som grundades år 1752 när den första nybyggaren i området satte bo. Efter honom är jag den åttonde generationen om jag inte minns helt fel.

När jag växte upp fanns både lanthandel, bensinmack och post och en massa barnfamiljer. Vi åkte buss eller taxi till skolan som fanns en mil bort och vi hade fotbollslag i byn. Idag när jag åkte genom byn skar det i hjärtat när jag ser hur förfallet allt har blivit. Skrotbilar som lämnats, nedgångna hus, igenvuxet skidspår och hockeyplan och fina villor som nu bara brukas som sommarstugor och som sköts därefter. Trist men sant!

Idag finns närmaste bensinmack 3,5 mil bort och centralorten Bjurholm där skolan finns ligger på 5 mils avstånd. Förutsättningarna för att en barnfamilj ska kunna leva här är utraderade. Skogsnäringen är grundpelaren och man ser ständigt virkesbilar som rullar med avställda kranar mot kusten.

Mitt i skogen ligger lilla Bredträsk!

Idag har jag och August varit på skogstur. Först hälsade vi på pappa/morfar där han höll på att hugga ved och sen tog vi en promenad längs Gideälven och Aspseleforsen. Underbart höstväder med lagomt mycket duggregn i luften.

Fika med bagageluckan som regnskydd :)

 

Aspseleforsen i höstregn

 

Den vackra valvbron

 

 

Så magert men ack så vackert om man frågar mig!

 

Trasiga tallar, en mindre rolig syn

 

30-årig ungskog i älgbetesland



Fin natur finns det gott om och västerbottens inland är mycket varierat med alltifrån magra tallhedar till bördiga gransluttningar. Skogen gör gott för min själ och man känner sig sådär tillfreds efter några timmar bland träd och mossa........


Höstkramar!!

Sommarminnen

Delar med mig av några bilder från sommaren. Man får försöka att leva på de minnen man har och glädjas åt det man får uppleva helt enkelt nu när hösten är här!

Vackra men kortlivade dillpioner!

Blå iris

Doftar underbart!

Fåren på färskt bete!

Grillat och rosé!

Sommarkille!

Badkille!

Lyckad höskörd!

Båtliv!

Nöjd över att få styra båten!

Mor och son på Klacksörarna!

Badar med bästa moster!

Kul att gunga!

Trädgårdslandet nyrensat och fint!

Kan fortfarande föreställa mig doften av kaprifol!

Nu känns det ändå rätt skönt att kvällarna är mörka och att man får tända ljus och göra långkok i höstrusket. I helgen tröskade vi kornet så nu är det bara plöjning kvar innan vi gör höst på gården.

Förhoppningsvis hinner vi måla inne i lagårn också så att det blir fräscht innan det blir dags att ta in djuren för vintern!

Höstkramar!!

Höstfint!

Idag har äntligen solen visat sig och tänk vilken energi man får av detta gula klot! Efter att älgköttet paketerats och organiserats i frysboxen blev det lite tid utomhus.

Någonting jag älskar och skulle vilja bli bra på är blomsterarrangemang och kransar, en fin dörrkrans tycker jag är så hemtrevligt och idag tänkte jag försöka mig på att fixa en höstig sådan. Eftersom min svägerska är florist så fick jag lite prestationsångest men jag blev ganska nöjd tillslut ändå :)

Nypon hör väl till på hösten?!

Lite färg mot den vita ytterdörren!

På bänken på bron fick det bli lite olika ljung i ett par zinkhinkar och en lykta att tända nu när kvällarna är mörka. Jag försöker intala mig att jag inte är mörkrädd men kommer på mig själv att jag alltid småspringer de gånger jag tvingas gå ut till pannrummet. Jag hoppas att kaprifolen i bakgrunden kommer blomma lika fantastiskt nästa sommar som den gjort i år. Doften av kaprifol när man öppnar dörren på sommarmorgnarna är faktiskt nåt alldeles speciellt!

  

I morse tog vi alltså hand om en hel del älgkött och det är nog tidigare på hösten än vad vi brukar för när jag inspekterade frysboxen var den oroväckande full. Som den hamster man är så tror jag nästan halva boxen bestod av svamp och bär i olika former. Efter lite rensning så fick vi i alla fall plats med det nya köttet och jag fyndade lite lingon som fick bli sylt!

Gott till gröten imorgon bitti!