Bredträsk....

är min hemby där jag är uppvuxen och där har jag spenderat de senaste dagarna. En liten by som grundades år 1752 när den första nybyggaren i området satte bo. Efter honom är jag den åttonde generationen om jag inte minns helt fel.

När jag växte upp fanns både lanthandel, bensinmack och post och en massa barnfamiljer. Vi åkte buss eller taxi till skolan som fanns en mil bort och vi hade fotbollslag i byn. Idag när jag åkte genom byn skar det i hjärtat när jag ser hur förfallet allt har blivit. Skrotbilar som lämnats, nedgångna hus, igenvuxet skidspår och hockeyplan och fina villor som nu bara brukas som sommarstugor och som sköts därefter. Trist men sant!

Idag finns närmaste bensinmack 3,5 mil bort och centralorten Bjurholm där skolan finns ligger på 5 mils avstånd. Förutsättningarna för att en barnfamilj ska kunna leva här är utraderade. Skogsnäringen är grundpelaren och man ser ständigt virkesbilar som rullar med avställda kranar mot kusten.

Mitt i skogen ligger lilla Bredträsk!

Idag har jag och August varit på skogstur. Först hälsade vi på pappa/morfar där han höll på att hugga ved och sen tog vi en promenad längs Gideälven och Aspseleforsen. Underbart höstväder med lagomt mycket duggregn i luften.

Fika med bagageluckan som regnskydd :)

 

Aspseleforsen i höstregn

 

Den vackra valvbron

 

 

Så magert men ack så vackert om man frågar mig!

 

Trasiga tallar, en mindre rolig syn

 

30-årig ungskog i älgbetesland



Fin natur finns det gott om och västerbottens inland är mycket varierat med alltifrån magra tallhedar till bördiga gransluttningar. Skogen gör gott för min själ och man känner sig sådär tillfreds efter några timmar bland träd och mossa........


Höstkramar!!