Att hantera beröm

Något som jag haft förmånen att jobba med under de senaste åren är faktiskt "mig själv". Dels genom ett mycket givande mentorprogram där jag som adept tillsammans med min mentor skapade en plan för min personliga utveckling och som vi sen jobbade med under ca 1,5 års tid.

Jag har även gått en del utbildningar där den senaste handlade om informellt ledarskap. Med hjälp av en suverän kursledare fick man bland annat reda ut vilken personlighet man har som ledare och hur andra ser på en, inte alltid så bekvämt men mycket utvecklande! Jag är en bra bit på väg men som för alla så finns det mycket att jobba på.

En sak som jag tampats med i hela mitt liv är det otäcka berömmet. Att hantera beröm och komplimanger som man får i olika sammanhang och på diverse sätt. Idag kan jag faktiskt ta ett beröm och låta det sjunka ner i magen utan att först spotta ut det och vifta undan det med t.ex. "det var så lite så" eller "nej men den här klänningen köpte jag på rea för jättelängesen" eller "jo men jag glömde ju att visa den och den bilden och sen hade jag fel siffra där och där...." Ja ni känner säkert igen er.......

Häromdagen var jag på ett möte där jag verkligen fick beröm och som jag dessutom tog till mig. Att jag då även uttryckte min glädje för den bekräftelse jag fick kändes mycket bra. Jag kunde lyssna och låta orden stanna i bröstet för att sen tyst tala om för mig själv -"fan vad bra du är Martina!"

Det låter kanske som självskryt men många gånger kan man behöva säga saker högt eller skriva dem framför sig för att de ska gå in. Det är ett sätt för mig att bearbeta.

Så kom ihåg att nästa gång ni får en komplimang eller beröm, tacka och uttryck er glädje så att den personen som ger berömmet ser att det går in. Det är inte kul att ge beröm eller komplimanger om man inte får någon respons, så kom ihåg.....

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present men inte ge bort den

- WILLIAM ARTHUR WARD -

//Martina